Debattartikel om logopedsituationen i Norrbotten i tidningen NSD: Det är nog!

Publicerad i tidningen NSD 11 november 2014: http://www.nsd.se/nyheter/det-ar-nog-8867897.aspx

Du kanske känner någon som stammar och därför är tyst? Någon som har afasi, och säger ja, när de menar nej? Någon som besväras och hindras av att talet blivit otydligt efter sjukdom?

Någon som fått svårt att tugga och svälja, eller barn som alltid haft svårt att äta. Föräldrar med barn som inte börjar prata, eller som inte pratar förståeligt? Lärare, elever, eller vem som helst som älskar att prata, eller behöver prata i jobb eller studier, men ofta tappar rösten eller får ont i halsen?

Vuxna eller barn som aldrig fått veta att de har dyslexi, men undviker att läsa och skriva för att de inte kan göra det smidigt och lätt, och som därför missar information och missar rätten att uttrycka sig, att säga ifrån, eller få en rimlig chans att klara den utbildning eller det arbete de önskar?

Då har du mött någon som kan få stöd och hjälp hos logoped.

Vi finns på en logopedmottagning per sjukhus och är en gemensam länsenhet sedan 2007. Vi arbetar för att alla i Norrbotten som behöver sjukvårdslogopedi ska få hjälp, lika fort och bra. Det försöker vi klara med bara 18,5 logopedtjänster. Flera tjänster har försvunnit. Det fanns 21 tjänster 1998, men då var det logopedbrist och bara 13 var bemannande.

Dåvarande landstingsrådet Toivo Hofslagare stred hårt för att landets fjärde logopedutbildning skulle starta just i Umeå. Logopedutbildningen i Umeå har utökat och kan nu examinera 25 färdiga logopeder varje år. De flesta går direkt ”på export” till Stockholm där det hela tiden anställs fler logopeder. I Norrbotten ska varje logoped serva 13 500 människor, i övriga landet ungefär hälften.

Det har nu sparats 10 procent på logopedin 2013-2014. Vi fogade oss och hoppades att det skulle räcka så. Nu är det beslutat att det ska sparas lika mycket på länslogopedin 2015! Det motsvarar nästan två logopeder färre i arbete nästa år.

Vi vill nu fråga landstingsråd Kent Ögren, och närsjukvårdens divisionschef Ylva Sundkvist, om det är rimligt att spara mer på logopedisk vård?

Länslogopedins insatser måste i dag räcka för hela sjukvården då det inte finns logopeder i några andra enheter. Vi misstänker att många personer med behov, aldrig erbjuds kontakt med oss specialister. I kommunerna är det ännu sämre. Logoped inom skolan finns bara i två av länets 14 kommuner, trots att många barn och ungdomar skulle behöva logopedhjälp i skolan varje vecka, för att utveckla sitt språk, kunna tala för sig, och klara sina studiemål.

För vuxna finns det ingen kommunlogoped i kommunala boenden eller hemvård.

Vi som arbetar i Länslogopedin måste försöka räcka till hela länets medborgare. Vi får remisser (frågor) från närsjukvård, länssjukvård och skolhälsovård om personer som har svårt att tala, använda rösten, äta och svälja, använda språket, samtala, läsa och skriva eller kommunicera.

Vi undersöker, diagnosticerar, behandlar, ger råd och information och förskriver personliga hjälpmedel och gör så många goda insatser vi hinner. Vi skulle gärna ge ännu mer träning och hjälp i vardagen. Vi skulle vilja samarbeta mer med andra vårdgivare i öppenvård, slutenvård, rehabilitering och i kommunala verksamheter.

Vi skulle vilja ge patienterna en obruten vårdkedja från utredning till vardagstöd genom att kunna överlämnar ansvaret till en kollega i nästa led.

Vi tycker att det är dags att sluta spara på logopedin, för sparet drabbar människor med allvarliga vardagsproblem som behöver vår professionella hjälp.

 
Kerstin Axelsson
 
Anna-Lena Dynesius
 
Birgit Eriksson Widlund
 
Elina Gelfgren
 
Johanna Glavhammar
 
Katarina Hammas
 
Eija Harmaala
 
Christina Johansson Ärnste
 
Åsa Johansson
 
Katja Kuokkanen
 
Christina Lange
 
Susanne Larsson
 
Mia Lindgren Öman
 
Thomas Ljungblad
 
Lina Lundgren
 
Hanna Persson
 
Lina-Lotta Taavola
 
Carina Sandström
 
Cecilia Skogfält
 
Ulla Stenberg
 
Riikka Särkijärvi

Logopeder i Norrbottens läns landsting